Mörk stark - Namnlös än så länge.

Mörk stark!

Passade bra såhär i höstrusket att brygga en mörk stark belgare. Vi utgick från vårt Rockfordrecept och modifierade något efter vad vi hade för malt hemma och viktigast av allt drog ner på svartmalten till 25% av mängden i orginalreceptet då den blev lite väl påträngande. Bryggningen gjordes med alla nya slangkopplingar och plattvärmeväxlaren. Vi träffade en hyfsad bit över OG och landade i en hink där vi tillsatte mörk kandisirap och en där vi tillsatte honung från Kalles bekant som även försett Kalle med bin till sitt samhälle. Vi hoppas få brygga på Kalles egen honung till nästa höst! Denna gång körde vi samma jäst på båda hinkarna för att utforska skillnaden i smak mellan honung och sirap, jästen vi använde var uppodlad WLP500 från förra harrybryggningen.

Med tanke på kommentarer på tidigare inlägg så ska jag nämna att det gick bra med plattvärmeväxlare och vi har inte upplevt några problem med rengöring. Det var väldigt smidigt att pumpa runt vörten genom plattvärmeväxlaren och upp i grytan igen tills vi kommit ned i temperatur. Allt skötte sig självt så vi kunde städa under tiden och mäta temperaturen lite då och då, mycket smidigt. Vi upplevde också att det gick mycket snabbare än med vår gamla spiral men vi tog aldrig tid så vi har inga hårda siffror. De obligatoriska missödena denna bryggning var en del läckande på dom nya slangkopplingarna men det löstes med lite gängtejp och bör vara under kontroll till nästa bryggning.

Uppdatering 2013-12-15: Buteljerat, äntligen! Kolsyresockrade med 9 g/l. (Vilket bör motsvara 3,1 volymer CO2, tror jag.) Honungen landade på 1,004 och sirapen på 1,000. Den känns lite skarp och ofruktig i det här skedet. Jag är lite orolig över det låga FG:t. Å andra sidan tyckte jag den var lite blaskig tidigare när jag smakade, och det är den definitivt inte nu. 75 33:or sirap och 70 33:or honung blev det. God natt! /kalle.

Utrustningsuppdatering

Vi börjar fintrimma utrustningen lite. Då vi börjat med rims så har antalet kopplingar där man behöver koppla slang sprungit iväg lite och vi har förut vänt oss till hornbach och bauhaus men det har gnagt lite på samvetet att det är mässingskomponenter. Jag tror inte att det är någon fara men jag/vi ville utesluta den risken (bly framför allt). Så när min kompis som jobbar på Hydroscand påpekade att dom ju faktiskt hade en butik man kunde åka till och att han kunde fixa personalrabatt så slog vi till och köpte top notch slangkopplingar. Killarna i butiken var hjälpsamma och nyfikna så dom fick några öl som tack för hjälpen! Vi har nu skruvat på allt på våra komponenter och det passade finfint, ska bli kul att testa under en riktig bryggning som vi hoppas få till snart. Då blir det mörk stark belgare.

Planering för nästa bryggning samt utrustningsuppdatering

Vi planerar att göra en ny bryggning nästa vecka och då blir det en mörk stark belgare i ungefär samma tappning som Rockford 8, skillnaden denna gång kommer vara att vi använder honung i den ena och kandisirap i den andra. Rockforden provsmakades igår tillsammans med några kollegor och den har verkligen utvecklats positivt! Mycket god nu och den bitterhet som svartmalten bidrog med har nästan helt försvunnit och nu känner man tydlig smak av russin och plommon på ett väldigt behagligt sätt. Vi tog oss i kragen efter förr bryggningen och beställde hem en plattvärmeväxlare från tyska ebay. Vi kommer använda den under kylningen och pumpa ölen genom den och tillbaka i kärlet för att på så sätt kyla hela mängden vätska. Vi planerar också att försöka ersätta alla slangkopplingar som idag är i mässing med livsmedelsklassade diton i syrafast rostfritt stål.

Bryggning: Baby ape redux & Rebel ape, RIMS, provsmakning

Vi har inte lagt ned! Det har bara varit lite mycket den senaste tiden!

Efter att ha bryggt mest belgiskt ganska länge tyckte vi att det var dags för en liten comeback av humle med dom nya erfarenheter vi gjort under tiden vi gått all in på jäst. Vi var båda väldigt nöjda med Baby Ape som var en trevlig session-öl så vi spann vidare på det receptet. Planen var som vanligt att göra 2 hinkar och i denna bryggning så blev det jäst och socker som skiljde. Den ena hinken fick ingen specialbehandling och US-05. Den andra fick en rejäl skvätt vört som blev över från mäskningen och kokades med ett halvt kilo vanligt strösocker och jästen här hoppas vi är french saison men det kan också vara wlp500 då burkarna var omärkta i kylen tyvärr.

Ändringarna i receptet innefattar något mindre bitterhumle för att funka bättre med Rebel ape (den med french saison) och även vissa delar av karamellmalten har bytts ut mot ljusare diton. Annars var väl det stora med denna bryggning att vi på ett stort sätt introducerade vår nyinförskaffade pump. Vi improviserade helt enkelt ett litet rimsverk med bryggkitteln som hlt som vi pumpade upp vört från mäskhinken i. Från bryggkitteln fick sedan vörten mha gravitationen rinna ner via kranen tillbaka i mäskkärlet. Det här var ju en försöksomgång och vi var väl lite optimistiska över vilken hastighet man kunde köra så vi satte ju igen maltbädden såklart. Vi blev tvungna att röra om ordentligt i mäsken och därmed tappade vi nog en del klarhet i vörten som annars ska vara en av fördelarna med bryggmetoden. I övrigt så fungerade det mycket bra och fördelarna känns många när man väl trimmar in det. Vi slapp alla tunga lyft. Temperaturrörelsen i mäsken var i princip obefintlig. Konverteringen gick fort även om vi valde att köra vidare ett tag till. Vi fick nog ganska hög effektivitet, om inte som när vi haft som bäst så iaf nära. Vi kommer definitivt att fortsätta att trimma in den här metoden och vi ska också ge en liten puff för killen som levererade pumpen här: http://shop.solarproject.co.uk/sp2020-easy-connect-water-circulation-pump-%C3%82%C2%A3230-p-10.html

Pump och nätuttag (behövdes dock adapter till svenskt uttag) som möjliggör ändring av spänning och därmed pumphastighet gick på ungefär 500 kr inklusive frakt. Kringutrustning på kanske ytterligare en hundring eller två.

Vi lät även pumpen göra jobbet vid kylningen då vi pumpade runt vörten så att spiralen fick lite automatisk cirkulation av vörten vilket var skönt. Det tog dock lite längre tid jämfört med normalt så där ska vi se vad vi kan göra för att effektivisera lite.

I stort en lyckad bryggning där vi även passade på att prova en Silverback imperial porter från förra året som hade blivit riktigt fin samt även några av våra andra alster. Ver luisant (French saison) är vi rätt överens om att det nog är vår absolut bästa öl hittills, men även Rockford 8 börjar ta sig efter viss lagring. Vi provsmakade även privatimporten av xx-bitter från De Ranke som vi var överens om också är en väldigt trevlig öl.



2013-09-20: Båda två har jäst ner till 1,007.
2013-10-28: Baby ape är rätt så spot on, trevlig apa. Rebel ape är lite jästig men väldigt god den med. French Saison jästen har inte riktigt satt sig lika bra som den gjort tidigare och smaken blir också som sagt lite "jästig" men inte så påträngande. Gissar att det kommer att sätta sig snart.

Saison

Lite efter med dokumentationen men för en vecka sen bryggde vi vår första saison. Receptet kan man beskåda här
Kalle mäskade dagtid och lyckades uppnå en fin effektivitet på mäskningen jämfört med tidigare försök med den "nya" mäskutrustningen. Vi har flera teorier om varför men det troligaste är att lakningen fick lite mera tid på sig men det kan ju även ha att göra med vattenbehandlingen. Vi valde att spä den något för att kompensera för den större mängden vört och öka på humlen lite jämfört med planerat så vi kommer att få rätt mycket öl av denna bryggning, närmare 50 liter totalt. Vi fördelade ölen på 2 hinkar som vanligt och pitchade belgian saison och french saison i respektive hink. I skrivande stund jäser det på i makligt tempo och inte i turbofart som vi är vana med från Belgian Abbey II och WLP 500.
Vi har inte kommit på eller iaf kunnat enas om något namn på den ännu men vi har ju några veckor på oss att fundera innan det är dags för flaskning. Eventuellt så kommer vi att tillsätta kolsyrejäst vid flaskning denna gång men det återstår att se om det blir så, mycket kan hända innan dess.

OG: 1052

7 juli: Fransosen är nere på 1,001! Belgaren har stannat på 1,020 och får en slurk fransos i sig, för att förhoppningsvis kunna jäsa ut.

20 juli: Det funkade! Belgaren har jäst ut till 1,006. Frågan är om det finns potential ända ner till 1,001 där också. Det är ju samma vört och numera samma jäst...

31 juli: Jäklar, vad gott!

14 augusti: Jäklar igen:

2013-08-30: Måste kommentera att den franska är klart bättre än den belgiska. French Saison-jästen har blivit lite av en kärleksaffär. Jäser ut fantastiskt, god smak, sätter sig som fan i botten på flaskorna och sa jag att den var supergod? Den kommer att få jobba ofta i våra brygder har jag en känsla av.

Rockford – äntligen kolsyrad!

Fantastiskt god blev den! Kolsyrejäsningen har tagit tid, men nu är äntligen åttan där. (Tian har vi inte vågat prova på ett tag, men snart är det väl dags.) Den kommer att vinna på lagring, men det är ju halva poängen. Problemet blir att hålla på den så länge...

Bryggning: The Tripel with Harry II

Ombryggning av vår första belgare med några modifieringar.

• Vitt kandisocker från maltmagnus istället för karamelliserat vanligt strösocker
• Trappist high gravity i den ena hinken ersattes med wlp500. 
• Styrian goldings ersattes med challenger
• Vi hade i lite veteflingor för ytterligare härligt skum

Kalle mäskade och lakade under dagen och jag skötte koket under kvällen. Allt gick relativt smidigt och den återanvända jästen (Belgian Abbey II) från rockfordbryggningen och även wlp500 verkar ha gjort kort process med sockerkedjorna. På några dagar så är dom nästan nere på FG-nivåer båda två. vi passade även på att öppna en flaska var av rockford 8 & 10 men det verkar som om kolsyrejäsningen går seeeeegt. Speciellt tian som ju är väldigt stark verkar ha det lite tufft. Eventuellt får vi ta och öppna alla flaskorna och putta i lite torrjäst i dom men vi ger dom lite tid till för att se om dom tar sig, det är ändå öl som gärna ska lagras så vi plockar fram tålamodet och väntar. Till nästa buteljering så ska vi ta och tillsätta kolsyrejäst i tappningshinken.

Receptet finns här.

OG: 1072

Uppdatering 2013-06-04: Belgian Abbey II - 1010, WLP500 - 1008

Uppdatering 2013-06-14: Buteljerat, samma FG. Doftar ljuvligt. WLP500 lite eldigt spritig i smak och lite aceton i doft. Hoppas den lägger sig.

Uppdatering 2013-08-30: Ja jäklar. WLP500 är nog stråt vassare i denna batch. Allt som var lite spretigt har lagt sig, den är grymt fin. Båda är grymt fina. Lite mörka kanske så det får vi kolla på till nästa gång men annars jättebra!

Stiltje...

Det har varit lite stiltje på bryggningsfronten men nu ligger vi i startgroparna igen. Allt vi bryggt står på flaska och bör vara kolsyrejäst också även om vi inte smakat på Rockforden ännu och det gör väl egentligen inget då den nog bara mår bra av att stå ett tag. Nästa vecka är det dags för en ny bryggning och det blir en återbryggning av vår triple med vissa förändringar.

Det gamla receptet
Det nya receptet

Vi är så himla förtjusta i den första så vi ville helt enkelt göra en ny batch men det är ju trist att göra samma igen så vi gör följande förändringar:

• ~5% vetefilngor för skum
• Challenger som humle (ev lite nelson som bitterhumle men vi kanske skippar det)
• Vitt belgiskt kandisocker istället för det karamelliserade strösockret som vi använde sist.
• Vi kör som vanligt 2 hinkar och återanvänder Belgian Abbey II jästen från rockfordbryggningen till den ena och wlp 500 till den andra.

Det är även dags för oss att provsmaka Rockforden! Otroligt nyfiken på hur den blev och om vår buteljeringsstrategi med tappningshink fungerade som vi tänkt.

Så? Några komemntarer?

200 öl i köket...

...som alla måste etiketteras.

Bryggning: Rockford

And you think Rockford Files is cool

But there are some things that you would change
if it were up to you 

So think about your masterpiece 

Watch the Rockford Files 

Call to see if Paul can score some weed 

Will you never rest 

Fighting the battle of who could care less 

- Ben Folds Five

Battle of Who Could Care Less

Efter att jättelänge (kanske ett halvår) ha tyckt att all öl utöver amerikansk pale ale (särskilt åt det välhumlade slaget) varit helt överflödig, så har de belgiska dammluckorna äntligen öppnat sig på vid gavel. En stor favorit har utkristalliserat sig hos både mig och Mats, den nästan burdust oblyga men ändå förbluffande eleganta Rochefort 8 (och förstås även hennes pungsparkande dekadenta storasyrra Rochefort 10). Vi har hittills tyckt att kloner av kommersiella öl har varit onödiga, dels eftersom ölen ju går att köpa (och Rochefort är dyrt), men framför allt för att det går att hitta på så mycket roligare saker. Men Rocheforten sopar banan med vår fantasi och får oss att ödmjukt krypa till klonkorset. Receptet är förstås genomtänkt, men ändå ganska skamligt snattat.

Vi har ett tag försökt effektivisera bryggningarna så gott det går, av förklarliga skäl, men i dag valde vi att låta arbetet ta hela dagen för att ge plats för annat däremellan. Kort sagt var jag hemma under dagen och mäskade, lakade och gjorde i ordning för kok (parallellt med jobbet). Mats kom och skötte kok och kylning medan jag umgicks med, spelade tevespel med och nattade mina barn. Resultatet blev att vi kunde avrunda med snack och ölprovning i stället för hetsstädning, kladdiga strumpor och ryggont. Värt att upprepas och/eller utvecklas.

Eftersom vi förra gången vi bryggde (när vi också invigde vårt nya, stora mäsk- och lakkärl) hade så skamligt dålig effektivitet såg jag till att vattenbehandla genomtänkt, nitiskt röra ut malten i mäskvattnet för att undvika klumpar och regelbundet röra om i mäsken för att förebygga mäskhämmande temperaturfickor. Den första vörten (dvs från mäsken) hade ett trevligt SG, men efter en satslakning kunde vi konstatera att när målvolymen var uppnådd låg effektiviteten på gråtrista 60 %. Skälet är ännu okänt, men lösningen blev att laka ut ytterligare 15-20 liter (med SG 1020-1025) som reducerades ner till 7 liter med en bit över 1050, som sen användes för att kompensera bortkok i den stora kastrullen.

Slutresultatet blev väldigt bra. Vi prickade vår uppskattade OG utan sockertillsatser ganska bra, och efter att ha hällt i 0,75 kilo mörk belgisk kandisirap i den ena hinken och 1,75 kg i den andra kunde vi nöjt konstatera att OG landade på 1080 respektive 1100. (Vilket verkar stämma med siffrorna 8 och 10 i förlagorna, som tydligen ska beskriva densiteten före jäsning enligt ett gammalt mått som bara används just på Abbaye de Notre-Dame de Saint-Remy.)

Jästen förkultiverades med hjälp av Mats hemsnickrade magnetomrörare, som verkade göra ett riktigt bra jobb. Kvitto får vi när jäsningen kommer igång, och kanske framför allt när den avstannar.

Det vore roligt att lista ut vad vår försämrade effektivitet beror på. Just i dag löste det sig, men det är inte alla dagar man har lust att stå och koka bort (och torka bort från väggar och tak) 10 liter vört på spisen.

Recept finns här: http://beersmithrecipes.com/viewrecipe/121063/rochefort-00-unscaled-sugarfree

Det är tänkt att delas i två hinkar med 0,75 kg belgisk mörk kandisirap i den ena och 1,75 kg i den andra.

Blivande armmuskler

Blivande kladdiga droppar i kökstak

Fiffig lakningstrappa

Bryggning: Sauvin Sin (glutenfri)

Efter mycket om och men lyckades jag ta mig tid att brygga glutenfritt. Målet är en amerikansk IPA humlad med Nelson Sauvin, något vi ju lyckats bra med med malt förut. Med risextrakt från Pakistan, durraextrakt från USA, kandisirap från Belgien, humle från Nya Zeeland och brittisk jäst blir det här en riktig kosmopolit.

Jag väljer den här gången att gå igenom receptet steg för steg för att dokumentera och förklara hur jag har resonerat. Jag tar inte humlegivorna sist, för att först fokusera på det som skiljer koket från ett sedvanligt kok. (Receptet finns i sin helhet här: http://beersmithrecipes.com/viewrecipe/127073/gf-sauvin-v-11)

Jag började med att stöpa 0,5 kg havregryn i 70-gradigt vatten i en halvtimme. Havregrynen hade jag i förväg fuktat och rostat i ugn för smakens skull. Tanken är att de ska förläna en brödig smak åt ölet som ska kompensera avsaknaden av kornmalt.

Havregrynen silades bort och vattnet kokades upp tillsammans med 1 kg rissirap och ytterligare några liter vatten för att komma upp i lagom kokvolym. (I det här fallet 9 liter.)

Mot slutet av koket tillsatte jag 200 g mörk belgisk kandissirap (för färg och smak), 100 g maltodextrin (för kropp och skum) och 1 kg durrasirap. Eftersom humleutbytet blir sämre ju mer socker det är i vörten kändes det klokt att ha i drygt hälften av sockret mot slutet. Dessutom har jag läst mig till att durrasirapen ska kunna ge en metallisk och syrlig bismak som många tycker är obehaglig, om den är med i hela koket. Det här ska vara ett sätt att undvika det.

Jag bitterhumlade vid 60 minuter från kokslutet, aromhumlade vid 5 minuter och lät ytterligare aromhumle ligga och dra i 20 minuter efter kokslutet efter att jag hade kylt vörten till 80 grader. Jag hoppas att det ska ge en påtagligt humlig arom, då jag tänkte hoppa över torrhumling den här gången.

Jag har valt att jäsa med Safale S-04 i stället för det amerikanska standardvalet US-05, för att åtminstone få lite mer smakbidrag från jästen än i vanliga fall.

Ett dygn senare pluppar det ytterst försiktigt i jäsröret till lilla damejeannen, men pluppar gör det.

OG: 1075
FG: 1016

Rissirap

Uppdatering 2013-04-01: OG 1020, fin doft, god men något sörsyrlig smak. Tror nog inte att den kommer att jäsa ut mer, men låter den stå ett tag till.

Omrörare till förkultur

Inför framtiden så tänkte vi underlätta lite för oss genom att bygga en enkel magnetomrörare. Hittade lite datorprylar i källaren, bla en 80 mm processorfläkt. En MDF-platta fick göra botten och denna sågade jag ut ett hål i för att fästa processorfläkten i. Köpte en enkel potentiometer för att styra fläkthastigheten och limmade på några magneter på fläkten. Efter några mindre justeringar så funkade det perfekt:

http://www.youtube.com/watch?v=famV8poK3a8

Bryggning: Singular Sauvin II + BIPA

Här har vi uppdaterat dåligt men vi har hunnit med en hel del saker faktiskt. En bryggning har det blivit och det är andra tagningen på Singular Sauvin som vi tänkte ställa upp i domartävlingen med på SM. Vi hade en del ny utrustning att köra med och även viss tidspress så det var väl fel tillfälle att brygga tävlingsöl egentligen men vi gjorde det iaf med blandade resultat. Vi hade införskaffat nya 60-liters mäskhinkar och borrat och fixat. Vi hade fått vissa indikationer på att dubbla induktionsplattor skulle kunna förstöra vår fina kastrull så vi köpte på oss en doppvärmare från ebay för att ersätta den ena av dom. Planen var att göra orginalet med några mindre förändringar lite av en "extra allt", öka IBU, öka mängden humle vid torrhumling och öka OG. Det gick väl si och så med OG:t. Vi hade en del strul med att lakkärlet läckte vid tappkranen pga att hålsågen slant vid borrning. Detta löstes till slut men det tog en hel del värdefull tid. Mäskningen gick inget vidare, vi nådde en för oss all time low på ungefär 60% så OG missades rejält (här har vi ju haft problem åt andra hållet förut.). Koket gick relativt bra även om vi fick improvisera lite med doppvärmaren men där har vi nog hittat en framkomlig väg för framtiden. Vi tappade upp vört på 2 hinkar och pitchade US-05 i den ena och en halv flaska mörk brödsirap och Belgian Abbey II i den andra för att se om det kunde bli en god BIPA. BIPAn har jäst i drygt en vecka och var för några dagar sen nere på 1,014 men det bubblar lite, lite fortfarande så den är väl inte helt klar. Temperaturen jackades upp lite så jästemperaturen har varit på ungefär 23-25 grader. Avsmakning av hydrometerprovet var väldigt lovande, kraftig humlesmak med inslag av persika och citrus, rejäla fenoler. Ska bi mycket spännande att se vad det blir av den.

Singular Sauvin II
OG: 1064
FG: 1009

BIPA
OG: 1070
FG: 1012

Uppdatering 2012-03-21: Har burit upp Singular Sauvin från den kalla källaren (12 grader) för att torrhumla och låta den jäsa ut ordentligt i rumstemperatur. SG 1012. Torrhumlade med 100 g Nelsonkottar. Receptets 280 g känns verkligen i överkant, men det var förstås tänkt till 40 liter.

Uppdatering 2013-04-01: Buteljerat, FG 1009.

Uppdatering 2013-04-17 Buteljerat BIPA, FG 1012.

Ett glas pilsner

Jag provsmakar vår första (och kanske enda) pilsner. Den är riktigt god för att vara lager, men jag är faktiskt inte särskilt intresserad av öltypen.

Hej igen, ale!

Paket från Pakistan