torsdag 24 januari 2013

Bryggning: Baby Ape

Efter apor som blivit ipor och ipor som blivit dipor, följda av belgisk tripel på 9 % kändes det angeläget att se om det går att åstadkomma nåt inte lika berusande som ändå håller måttet. Efter att ha läst på en del om "session beers", alltså öl som ska gå att dricka utan att behöva vara rädd för att omedelbart bli mer än säsongsberusad, landade jag på en välhumlad amerikansk pale ale av mellanölsstyrka. Jag tyckte mig hitta nåt slags konsensus om att man bör bredda maltbasen för att kompensera den minskade kroppen som det svagare ölet ofelbart har. Jag byggde ett par recept efter den devisen, som jag hyfsat snabbt skrotade eftersom varken jag eller Mats är särskild förtjusta i för mycket maltighet i amerikansk ale. Resultatet blev till slut en hyfsat lätt maltbas med viss ljus karamellbredd, en jäkla massa sen humle från både nya och halvnya världen och gamla hederliga US-05. Om det inte håller måttet kommer vi hyfsat lätt att förstå varför, är tanken, utan att behöva sitta och dricka ale som smakar kaksmulor i onödan.

Bryggningen innehöll nog inte några nyheter, utan löpte på fint. Vi landade på 1 042, vilket också var det OG vi hade siktat på. Recept:

http://beersmithrecipes.com/viewrecipe/74360/baby-ape

36 liter i två hinkar.


Kvarnen funkar alldeles strålande, efter viss justering! Dock är konstruktionen väldigt konstig, så den här gången krävdes ett sönderklippt mjölkpaket och ivrigt viftande fingrar för att den krossade malten skulle hamna rätt. Tips mottages tacksamt!


Uppdatering: Köldknäppen gjorde att ölet fick jäsa i kallaste laget för jästens smak, vid 12-13 grader. En mätning efter ett par veckor visade på 1014, vilket kändes lite i högsta laget. Beslut fattades om att bära upp hinkarna till rumstemperatur för att de skulle kunna jäsa ut ordentligt. Annat kom emellan, och när hinkarna slutligen bars upp ytterligare någon vecka senare låg SG på 1008 respektive 1010. Utjäsning accomplished, således! Det smakar gott och friskt, och det ska bli mycket spännande att se hur slutresultatet blir med så pass kalljäst ale. Men först en rejäl torrhumling!

Uppdatering: Vid buteljering hade ölet i båda hinkarna jäst ut till 1006, vilket måste vara nåt slags rekord! Vi håller tummarna för att det inte blir blaskigt med så liten restsötma, men grönölet smakar och doftar i alla fall mycket lovande. 4,8 % hamnar vi alltså på före kolsyrejäsning.