Förhoppningen var att vår nya 36-litersgryta skulle ha kommit, men så blev det inte. För att ändå få en acceptabel volym beslöt vi att koka 20 liter i 24-literskastrullen och 4 liter vört i en mindre kastrull, att spä med i takt med att vörten i storkastrullen kokade bort.
Efter en viss försening orsakad av att jag hade glömt diska lakkärlet och vi fick värma nytt vatten mäskade vi in, rörde ner malten (se recept nedan) med 15 liter 75-gradigt vatten. Mäskens temperatur landade snyggt på 66 grader, där vi hade siktat. Efter en timme hade mäsken bara sjunkit någon ynka grad, så Mats avlagda liggunderlag får klart godkänt på mäskkärlsisoleringsprovet. Vi mäskade ut genom att hälla i kokhett vatten tills mäsken nådde 75 grader. Efter tio minuter började vi tappa ut vörten, som hade fin (ganska mörk) färg och efter ett par recirkuleringar* såg hyfsat klar ut. Vi fyllde på vartefter med lakvatten när vattenytan började närma sig maltbädden, men efter tiotalet liter började det gå ganska långsamt. Envist droppade det vidare tills vi hade 20 liter vört (SG 1065), vilket kändes som att det ändå fick lov att duga.
24-literskastrullen sattes på kokplattan och lakkärlet fick fortsätta rinna i extrakastrullen, som efterhand faktiskt blev full. (SG 1054, vilket väl inte är särskilt illa pinkat mot slutet av lakningen?) Jag bestämde mig för att det här innebar att vi hade 24 liter vört vid början av koket med en genomsnittlig SG på 1063. (Räknade jag rätt? Vem vet? Vem bryr sig?)
Trots att vörten var hyfsat varm tog det väldigt lång tid för den att börja koka, och då mest hjälpligt. Till nästa gång får vi pimpa koket med isolering och grilltändare. När den rostfria 36-literskitteln kommer är jag just nu inne på dubbla induktionsplattor. (Ja, det är långtråkigt att vänta på kok.)
Efter lite kok och skummande med hålslev fick bitterhumlen åka i storkastrullen. Extravörten följde, efter bara något tiotal minuter, och vi var nere på ett kokkärl igen.
Efter ytterligare humlegivor togs kastrullen av värmen och vörten kyldes. Efter silning hade vi nu 17 liter vört med SG 1076 i hinken. Eftersom vi i receptet siktat på OG 1066 beslöt jag att spä till 20 liter, och landade på 1065.
Sedan: Syresättning av vört, tillsats av blötlagd jäst, kånka, diska, hej och hå**.
Receptet, innan jag somnar:
SINGLE SAUVIN EXTRA IPA
5 kg pale ale-malt
750 g Carared
400 g Carapils
80 g Carafa II (811.6 EBC)
35.0 g Nelson Sauvin [11.3%] - 60 min
0.60 g Protafloc (15 min)
25.0 g Nelson Sauvin [11.5%] - 15 min
25.0 g Nelson Sauvin [11.5%] - 10 min
25.0 g Nelson Sauvin [11.3%] - 5 min
1 pkt Safale US-05
125.0 g Nelson Sauvin [11.5%] - Torrhumling
* Recirkulering innebär att man häller tillbaka de första grumliga litrarna i lakkärlet, tills man får ut klarare vört.
** Hej och hå innefattade bland annat en ÅPA, som fortfarande var imponerande god. Jag hoppas vi kan lyckas lika bra med helmäskning som extraktbryggning.
Uppdatering: FG verkar hamna på 1010, vilket ger en alkoholhalt på 7,3 % före kolsyrejäsning. Ipigt och bra.
Uppdatering igen: Jaha, 1009 vid buteljering, minsann. (7,5 %) 17,5 liter öl på flaska, vilket innebär att 2,5 liter har stulits av bottensats, torrhumle, provtagning och annat spill. Med tanke på att vi torrhumlade ganska rejält med hela humlekottar tycker jag inte det är så pjåkigt. Ska bli spännande att jämföra med framtida pelletstorrhumlade öl. Men framför allt var det fruktansvärt gott! Med kolsyra kommer det att kunna bli nåt riktigt, riktigt bra av det här.
Ännu en uppdatering: I kväll drack jag den sista flaskan. Fortfarande rasande gott, humlekaraktären hade mattats en del, men ändå förvånansvärt lite så här fyra månader efter bryggning. Den friska beskan och rena smaken fanns dock kvar och blev kanske ännu tydligare utan omedelbart humlearomsbombardemang. Ser fram emot att brygga det här ölet igen, och ta det vidare ännu ett steg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar