Bryggning: Baby Ape

Efter apor som blivit ipor och ipor som blivit dipor, följda av belgisk tripel på 9 % kändes det angeläget att se om det går att åstadkomma nåt inte lika berusande som ändå håller måttet. Efter att ha läst på en del om "session beers", alltså öl som ska gå att dricka utan att behöva vara rädd för att omedelbart bli mer än säsongsberusad, landade jag på en välhumlad amerikansk pale ale av mellanölsstyrka. Jag tyckte mig hitta nåt slags konsensus om att man bör bredda maltbasen för att kompensera den minskade kroppen som det svagare ölet ofelbart har. Jag byggde ett par recept efter den devisen, som jag hyfsat snabbt skrotade eftersom varken jag eller Mats är särskild förtjusta i för mycket maltighet i amerikansk ale. Resultatet blev till slut en hyfsat lätt maltbas med viss ljus karamellbredd, en jäkla massa sen humle från både nya och halvnya världen och gamla hederliga US-05. Om det inte håller måttet kommer vi hyfsat lätt att förstå varför, är tanken, utan att behöva sitta och dricka ale som smakar kaksmulor i onödan.

Bryggningen innehöll nog inte några nyheter, utan löpte på fint. Vi landade på 1 042, vilket också var det OG vi hade siktat på. Recept:

http://beersmithrecipes.com/viewrecipe/74360/baby-ape

36 liter i två hinkar.

Kvarnen funkar alldeles strålande, efter viss justering! Dock är konstruktionen väldigt konstig, så den här gången krävdes ett sönderklippt mjölkpaket och ivrigt viftande fingrar för att den krossade malten skulle hamna rätt. Tips mottages tacksamt!

Uppdatering: Köldknäppen gjorde att ölet fick jäsa i kallaste laget för jästens smak, vid 12-13 grader. En mätning efter ett par veckor visade på 1014, vilket kändes lite i högsta laget. Beslut fattades om att bära upp hinkarna till rumstemperatur för att de skulle kunna jäsa ut ordentligt. Annat kom emellan, och när hinkarna slutligen bars upp ytterligare någon vecka senare låg SG på 1008 respektive 1010. Utjäsning accomplished, således! Det smakar gott och friskt, och det ska bli mycket spännande att se hur slutresultatet blir med så pass kalljäst ale. Men först en rejäl torrhumling!

Uppdatering: Vid buteljering hade ölet i båda hinkarna jäst ut till 1006, vilket måste vara nåt slags rekord! Vi håller tummarna för att det inte blir blaskigt med så liten restsötma, men grönölet smakar och doftar i alla fall mycket lovande. 4,8 % hamnar vi alltså på före kolsyrejäsning.

Bryggning: Plz

Det är ju kallare tider och därmed möjlighet att brygga lager eller snarare pilsner tänkte vi. Den ena pappaledig och den andra tog ut komp och så gav vi oss på konststycket att brygga under en definitivt tidsintervall. Mäsken sattes kl 10:00 ungefär och klockan 14:30 var vi tvugna att vara klara. För att göra saker lite mera spännande så valde vi att förutom 37 liter pilsner sätta en c:a 10 liter svagare ale/apa på delar av vörten. Vi tog ut ett par liter av mäsken i början och stöpte lite caraamber i den och sen fyllde vi på senare i lakningen och kokade vi den på sidan av i en tiolitersgryta. Båda recepten är rätt straight forward men det var ju en del svårigheter med att få ihop alla delar men vi lyckades rätt bra ändå tycker jag. Vi landade väl lite si och så med volymer och OG men vi kommer om allt går som det ska att få en tjeckisk pilsner med abv runt 5% och en amerikansk ale på c:a 4 % och en totalvolym på bryggningen som uppgick till 47 liter ungefär. Vad vi kommer att ta med oss i kunskap från den här bryggningen är framför allt att

• Dekoktionsmäskning kan vara ett bra sätt att kompensera för en missad mäsktemp
• Det är stressigt att ha en fast deadline
• Man kan inte sila vörten som vanligt ner i en damejeanne
• Det tar lång tid att få ner vörten till 12-13 grader
• Vi börjar trots allt få rätt bra koll på processerna men det gäller att inte slappna av för mycket

Recepten

Plz

Madagascar Plz

Nähä, nu ska jag ut och skotta. Igen...

Kvarn

Det här kan nog bli nåt.

Buteljering: The Tripel with Harry samt Cider

Igår så buteljerade vi. Det landade på totalt ungefär 90 vanliga flaskor samt 3 stycken champagenflaskor. Vi hann även med att buteljera  cider och det blev en back plus en champagneflaska.

Sen hann vi med att provsmaka split second chico/steam side by side med en sierra nevada torpedo, som ju ligger ganska exakt i samma skikt rent typdefinitionsmässigt. Split second vann på nock, det är inte mycket att snacka om, det som Sierran har är ju klarheten men framför allt Chico hade börjat klarna upp en hel del så den kan nog vara med även där snart.

Vi provade även Saison Dupont, Westmalle Dubbel, Westmalle Triple samt en hembryggd stark belgare/ super saison som vi fått från en fellow hembryggare. Den hembryggda var ju absolut den som var roligast och väldigt god men den vi peggade som ett framtida bryggprojekt var nog den vanliga Saisonen. Väldigt trevlig öl helt enkelt, frisk och fräsch.

Bryggning: The Tripel with Harry

Titlen syftar på en gammal Hitchcockfilm och är vårat första försök på belgisk öl. Vi valde att försöka oss på  att brygga tripel. Allt flöt på bra, vi träffade nog taket på mängden vi kan mäska med nuvarande mäskningsutrustning (8,5 kg malt, Single infusion, light body, batch sparge profilen i beersmith).
Vi hade återigen underskattat effektiviteten som vi satt som 74% och vi får justera upp den till 78% nästa gång då det verkar vara närmare sanningen. Vi slutade med 39 liter pre boil på 1056 och i hinkarna stod det 32,5 liter totalt när vi bar ned dom. OG landade på 1071 dvs något under 1075 som det skulle ha varit enligt recept men vi tycker att det är ok då vi fortfarande landar inom typdef. Till receptet skulle det vara en del socker och vi ville gärna karamellisera det en aning. Detta gick ju åt fanders då det första försöket blev rödsvart under några obevakade ögonblick. Gör om gör rätt. Till slutet av koket så fick vi iaf i ett kilo lätt karamelliserat socker så får vi se hur det blir.

Beersmith hanterar inte sent tillskott av socker på ett bra sätt då det räknas in i pre boil gravity vilket gjorde att vi blev tvugna att trixa en del och det kan också vara därför som OG blev några pinnar off.

Vi gjorde som med den förra IPA/DIPA och delade ölen på 2 hinkar och pitchade med olika jäst. I den ena åkte det en förkultur på Trappist High Gravity () och i den andra en förkultur på Belgian Abbey II. Eftersom det ju ska vara jästen som är huvudrollsinnehavaren i den här ölstilen så tyckte vi att det kunde vara kul att få två olika sorter för i princip samma insats (nästan iaf).

Första bryggningen hemma hos Mats i Mälarhöjden vilket gick väldigt bra tycker jag. Inga säkringar som gick eller andra missöden.

Vi testade vår för denna gång nya hävert och det var ju väldigt smidigt. Att införskaffa till nästa bryggning: blomlåda för star san av långa saker.

För att underlätta filtreringen ska vi tills vidare köra på humlekottar istället för pellets.

Recpetet

Uppdateringar:
2012-10-25 - Mätning - Belgian Abbey II: 1009, Trappist HG: 1006
2012-11-06 - Mätning - Belgian Abbey II: 1010, Trappist HG: 1008 (8 grader c -> 1009 resp 1007)
2012-11-06 - Kallkraschar i förråd på c:a 8 grader

2013-02-14 - Dom är helt fantastiska och verkar bli bättre hela tiden. Önskar att vi gjorde mera...

Omtappning av cidetrack till sekundär

I samband med bryggning igår så tappade vi om cidern på den eminenta 10 liters damejeanne kalle fixat. Hydrometer och smakprov såklart, hydrometern slutade gunga på 1003 ungefär och smakprovet lovar gott för den färdiga drycken!

Bryggning: Split Second Chico/Steam

Igår var det dags igen, alltid lika kul med bryggdag! Vi återvände till att göra en IPA fast med några skillnader vi använde för oss nya humlesorter och vi la till rågmalt till maltnotan.
Vi gjorde även en liten twist på det hela som vi förmodligen kommer att göra oftare om det faller väl ut. Det var att vi gjorde en vört som vi delade på dubbla jäskärl. I detta fall var det så att vi från början planerat att göra en california common och det tappade vi lite intresse för men vi stod ju där med jästen till den så därför uppdelningen. Split Second: Chico efter jäststammen som US-05 kommer från och Split Second: Steam efter California Common/Steam beer jästen. Det här gjorde att vi behövde göra lite mera än vi brukar göra, normalt brukar vi hamna på 20 liter i hinken, ge och ta några liter. Den här gången skulle vi landa 15 liter i resp jäshink och starta koket på 36 liter. Mäskningen gick bra om än lite långsamt men vi landade på ganska exakt dom värden vi hade planerat och pre boil gravity hade landat perfekt på 1046 som förväntat med 36,2 liter vört. Efter kok, nedkylning (exakt 20 minuter ner till 22 grader) och upptappning på jäshinkar så kom vi på att vi glömt att ta OG. Sagt och gjort så mätte vi upp. Döm av vår förvåning när vi hamnade på 1065 vilket var nästan 10 mer än vi planerat. Det blev ingen IPA utan en Dubbel IPA. Den enda förklaringen vi har kommit fram till är att vi haft högre effektivitet än vi räknat med och därför fått ut mera i dom 36 liter vi lakade. Sockret måste sen ha lagt sig olika i kastrullen och den omrörning vi gjorde räckte inte för att blanda upp allt.

Blir till att torrhumla rejält jämfört med IPA men IBU'n är jämförbar med vår förra DIPA så det borde inte vara någon katastrof.

Uppdatering: Ölet är nu buteljerat och FG landade på 1008 i båda varianterna. Det ger en alkoholhalt på 7,6 % före och kanske 7,8 % efter kolsyrejäsning.

Nya jäskärl

Vi har kompletterat vår utrustning med nya jäskärl. Min kära sambo plockade upp en utmärkt damejeanne på 45-50 liter på loppis för 100 kronor och Kalles moster hade 2 stycken damejeanner på 20-25 resp 10 liter som vi kunde få/långlåna. 10-litersen tänkte jag ta i anspråk till cidern som bör läggas på sekundär snart (den bubblar fortfarande relativt mycket dock). Den stora vill jag gärna använda som sekundär för en lager/tjeckisk pilsner i vinter. Silikonproppar och ytterligare jäsrör är beställda!

Humlete

Jag blev nyfiken på metoden att göra te på humle och tillsätta ölet i stället för att torrhumla. Somliga menar att det ger flerdubbelt bättre utbyte av humlearom medan andra likställer det med torrhumling, men antyder vissa oönskade gräsiga toner.

Ett första hafsvetenskapligt test utfördes med ett par Nelson Sauvin-kottar i en kaffepress och en liten skvätt varmt vatten. (Antagligen tunt 70 grader. Termometern är hos Mats.) det fick dra någon timme för att sedan pressas, silas och kylas. Humledoften var slående markant, frisk och välbekant.

En skvätt av detta extrakt slank ner i ett litet glas Tvåpa (som ju inte har Nelson i sig från början) och resultatet blev helt enkelt ... humligare. Nu återstår att pröva metoden i ett öl dör den hör hemma. Vi får väl se när det blir läge för det. Om inte annat är det ju ett enkelt och roligt sätt att få lite fart på ett för humleplatt öl.

Silverback imperial porter

Kvällen har gått i de oprövade ölernas tecken. Porter är inte alls något någon av oss har för vana att dricka, men ändå som något man _borde_ vilja dricka i vissa sammanhang. De där sammanhangen när man fryser lite om fötterna i de av de småläckande vinterkängorna nedfuktade sockorna, framför den där brasan som alltid borde finnas där i just de vädren,med det där uppgivna men framför allt självnöjda småleendet på läpparna och den där värmande, småbeska, svartsöta, skummande, uppfriskande och lugnande drycken i glaset.

Den drycken har vi försökt brygga i kväll.

Vi invigde den nya 50-litersgrytan, men kokade bara 22 liter sötvört (1061) till 16,5 liter i jäshinken (1076, säg gärna till om ni får ekvationen att gå ihop.).

Vi har bekantat oss med wit, geuze och belgisk tripel. Samtliga tre typer förvånade i viss grad. Wit har lite mer att bevisa, men imponerar i sin läskande kryddiga litenhet. Geuze får sinnena att ifrågasätta allt vad de trodde öl var vid första, andra och tredje klunken. Vid fjärde börjar man bli öppen för de dimensioner öltypen bjuder in till. Väldigt spännande upplevelse, men inget man brygger i första taget. Tripeln var något av en aha-upplevelse. Vi har visserligen inte föraktat malten och jästen, men dock gravt underskattat deras förmåga. Elegansen i den här triplen är svår att ens tänka sig att överträffa, men nog ska vi försöka.

Men åter till portern. Vi mäskade vid relativt hög temperatur, 68 grader, för att få stor kropp. (Högre mäsktemperatur är ett beprövat sätt att uppnå det, dåliga matvanor ett annat.) Vi mäskade ut, recirkulerade och lakade som vanligt och lakningen flöt på mycket snabbare än tidigare. Om det var havreskalen i mäsken, de nyborrade hålen i innerhinken eller nåt helt annat vet vi inte, men bra gick det.

Vi kokade i vår nya (och nyisolerade) 50-literskastrull med dubbla induktionsplattor, vilket gick riktigt bra. Vi vörthumlade för beska och aromhumlade ganska sparsamt med Northern Brewer, som bör vara ganska klassisk, och Kohatu, som bör vara högst oklassisk. (Vi får sätta de båda humlesorterna på humligare prov framöver i en öltyp som passar för det.) Efter kok, kylning och silning fick vi alltså ut 16,5 liter vört med OG 1076. (Vi hade siktat på 17 liter med OG 1075, så vi känner oss nöjda. Det är skönt att få kvitto på att beräkningarna verkar funka.)


Recept (saxat från Beersmith, därav språk och formatering):


Silverback Imperial Porter


150.0 g Oat Hulls (0.0 EBC)
4.50 kg Pale Malt (2 Row) UK (5.9 EBC)
250.0 g Brown Malt (128.1 EBC)
250.0 g Carafa II (811.6 EBC)
250.0 g Caramel/Crystal Malt - 60L (118.2 EBC)
250.0 g Carared (39.4 EBC)
250.0 g Oats, Flaked (2.0 EBC)
250.0 g Pale Chocolate Malt (525.0 EBC)
30.0 g Northern Brewer [10.6%] - First Wort Hops
0.94 g Protafloc (Boil 15 min)
10.0 g Kohatu [5.7%] - Boil 5 min
10.0 g Northern Brewer [10.6%] - Boil 5 min
1 pkgs Nottingham (Danstar #-) Yeast
0.90 tsp Yeast Nutrient (Primary 3 days)

Uppdatering: 1 020 efter tre dagar. Bra jobbat, jästen.

Uppdatering: Flasktappning efter en månad. FG på 1023, märkligt nog. Hajar noll. Det ger i alla fall en alkoholhalt på 7,1 %, kanske 7,3 % efter kolsyrejäsning. Den smakar hur som helst gott, redan rumstempererad, okolsyrad och omogen. Bränt socker och kaffe.

Cidetrack

Vårat äppelträd (Transparente Blanche) begåvar oss varje år med en icke oansenlig skörd av inte så goda äpplen. I alla fall inte att äta så vad kan vara bättre än att göra cider på dom?

Vi körde en 45-literslådas mängd äpplen minus lite dåliga exemplar i råsaftcentrifug (tack för lånet Kalle!) och vi fick ut i runda slängar nio liter efter silning och avskumning. OG på äppeljuicen från äpplena var 1062, jag tillsatte fem dec fryst konc äppeljuice för att kyla och landade då på 1075 vilket kändes alldeles för högt så jag spädde till 1065. Jag inser att det här förmodligen kommer att jäsa ut till 1000 så det blir nog rätt starkt men också väldigt lagringsvänligt. Jag tog också en lite okonventionell jäst för cider nämligen en french saison (Wyeast 3711) som ju egentligen är en fransk bondeöljäst så det ska bli väldigt spännande att se hur den blir.

Funderingar: Om det blir en batch cider nästa år så ska jag se till att ha en råsaftcentrifug som fixar hela äpplen då stor del av jobbet var att skära äpplen och då även köra mera äpplen, 20 liter borde inte vara ett stort problem i det fallet att man bara kan lasta på hela äpplen. Kalle kan eventuellt fixa en damejeanne som vi kan använda och det vore kanske lämpligt att anpassa sig efter den volymen. Skulle nog inte vara fel att se om man kan få plocka lite andra sorter från grannarna för att blanda smakerna. Vilken sorts jäst får den här batchen bestämma, blir det gott med den här jästen så kör jag gärna den igen då det känns lite roligare än att bara dra på champagnejäst eller ciderjäst som det bara finns en sort av.

Planerar att låta den stå på primären c:a 3 veckor och därefter använda en glasdammejeane som sekundär och där ska den få stå till någon gång i februari därefter ska jag tappa på flaska..

Uppdatering: bubblar på ordentligt i jäsröret. Jag valde bort att jäsa i pannrummet då det kändes lite varmt med nästan 23 grader så nu går den i matkällaren där det för tillfället är ungefär 18 grader.

Vörtkylning

Bättre sent än aldrig. Vår vörtkylare byggdes hastigt ihop innan första bryggtillfället. Hornbach fick stå för 5 meter prisolrör av 10 mm tjocklek. Jag hade planerat för 12 mm men insåg på plats att det skulle kräva väldigt mycket mera jobb. Köpte även några meter vanlig trädgårdsslang samt halvtums infästningar och lite slangklämmor. I källaren böjde jag sedan prisolröret runt ett plaströr c:a 10 cm i diameter till en spiral. Därefter började jag det tröstlösa arbetet med att skala bort plasten. Efter ett tag kom jag på att det ju borde vara enklare om man värmde plasten då jag monterade helt enkelt all slang med slangklämmor och trädgårdsslanginfästningar och kopplade på varmvatten. Det gjorde att det hela gick som en dans! Kylningen av vörten gick med rekordfart och 20 liter kyldes på 10-15 minuter. Materialet gick på c:a 350 kronor och det var det verkligen värt måste jag säga.

US-05-frallor

En klick jästslurry från en pale ale, 400 g vatten, 240 g vetemjöl, 240 g dinkelsikt, lite salt. Rör ihop, jäs över natten, sätt på ugnen varmt, vik ihop, vila 30 min, fralla, grädda. Jodå.

Tvåpa

Det blev ännu en helmaltsbryggning redan samma vecka! Tillfället infann sig, så vi passade på.

Den här gången valde vi att stöpa om vår första brygd, Åpan, i helmaltsform. Efterhand blev dock receptet alltmer annorlunda. Vi prövade first wort hopping och la alltså i bitterhumlen redan när första vörten började rinna ner i kastrullen från mäskkärlet. Vi strök dessutom humlen vid 30 och 15 minuter, och la krutet vid 10 och 5 i stället. Dessutom fick amarillo och cascade sällskap av centennial, vilket väl inte är nåt enormt stilbrott. Ja, och så jäser vi med torrjäst i stället för flytande. Men grundtanken kvarstår: En amerikansk pale ale, med klassiskt amerikansk humle med citrustoner, med fin färg, lite åt det mörkare och starkare hållet inom definitionen för öltypen.

Allt flöt på bättre den här gången, utom kanske vörten ur lakkärlet. Till nästa gång ska vi borra fler hål i innerhinken och försöka sätta i en slang för att motverka eventuellt vakuum. Eventuellt var dock en stor bov i dramat den här gången att tappkranen på ytterhinken satt för högt upp och till viss del täpptes för av innerhinken. (Till nästa inköpslista: Fler jäshinkar än vi tror.)

Annars gick det alltså finfint. Vi visste i högre grad vad vi gjorde den här gången och effektiviserade koket med en grilltändare (och jordfelsbrytare, förstås) och en väl isolerad kastrull. Vi glömde ta tid, men det var i alla fall avsevärd skillnad. Det kokade upp mycket snabbare och koket rullade bättre.

Eftersom det gick så trögt att laka ur det sista (typ knappt alls) fick vi mindre mängd vört än vi tänkt, men spädde resolut med kokande vatten (3-4 liter?) till ungefär 20 liter vid uppkok. Efter en stund och plundring av dödutrymmet i lakkärlet fick vi även den här gången ut fyra liter extra vört (SG 1050, om jag inte minns fel) som vi kokade upp och hällde i storkastrullen när det fanns plats för det.

Vi behövde inte spä mer med vatten efter kok, vilket var roligt. Vi fick ihop 19,5 liter i jäshinken med OG 1058. Målet var 20 liter med OG 1056. (Hurra för oss, liksom.)

Recept:

4.50 kg Pale Malt (2 Row) US (3.9 EBC)
400.0 g Caramel/Crystal Malt - 60L (118.2 EBC)
50.0 g Pale Chocolate Malt (525.0 EBC)
20.0 g Amarillo [10.0%] - First Wort
0.80 g Protafloc (Boil 15 min)
20.0 g Amarillo [10.0%] - Boil 10 min
13.0 g Cascade [6.8%] - Boil 10 min
26.0 g Amarillo [10.0%] - Boil 5 min
17.0 g Cascade [6.8%] - Boil 5 min
17.0 g Centennial [10.0%] - Boil 5 min
0 pkgs Safale American (DCL/Fermentis #US-05)
16.0 g Amarillo [10.0%] - Dry Hop 5 days
16.0 g Cascade [6.8%] - Dry Hop 5 days
16.0 g Centennial [10.0%] - Dry Hop 0 days

Uppdatering: FG ser ut att ligga på 1014, vilket ger en alkoholhalt på 5,9 före kolsyrejäsning. Alltså typ ungefär exakt samma som förlagan. (Fast något sötare, då. Får se hur det gör sig i den slutgiltiga produkten sen.)

Uppdatering: Eftersom vi använde lakhinken till jäshink satt tappkranen lite för nära jästkakan, så vi tappade om på sekundär för torrhumling. Vid buteljering var ölet så klart ett öl kan bli och dessutom väldigt gott. Det här kan bli en värdig uppföljare till vårt premiäröl! (Det är mycket möjligt att det, likt "Batman Returns" från 1992, till och med slår sin förlaga.) 18,5 liter på flaska innebär att endast en liter gått förlorad, trots omtappning och torrhumling. Kan det verkligen vara möjligt?

SÅPA

Nu är vår Sommaråpa buteljerad!

Tanken var att göra en lättare och somrigare vidareutveckling av vår extrakt-Åpa, med lite mer tonvikt på humlearom än -beska och med stöpning av lite specialmalt. Det här blev vår andra extraktbrygd, med OG 1048 och FG 1010, vilket ger 5,1 %. Vi började med 25 liter i hinken och fick ihop 70 flaskor, alltså ungefär 23 liter. Det känns bra. Det blev mycket mindre spill och krångel med torrhumling i påse.

Sommaråpa
(från Beersmith, därav amerikanskt format)

500.0 g Cara-Pils/Dextrine (3.9 EBC)
500.0 g Carared (39.4 EBC)
3.00 kg Light Dry Extract (15.8 EBC)
12.0 g Centennial [12.3%] - Boil 60 min
5.0 g Cascade [6.8%] - Boil 30 min
5.0 g Centennial [12.3%] - Boil 30 min
5.0 g Nelson Sauvin [11.3%] - Boil 30 min
0.75 g Protafloc (Boil 15 min)
10.0 g Cascade [6.8%] - Boil 15 min
5.0 g Centennial [12.3%] - Boil 15 min
5.0 g Nelson Sauvin [11.3%] - Boil 15 min
10.0 g Cascade [6.8%] - Boil 5 min
5.0 g Centennial [12.3%] - Boil 5 min
5.0 g Nelson Sauvin [11.3%] - Boil 5 min
1 pkgs Safale American (DCL/Fermentis #US-05)
45.0 g Cascade [6.8%] - Dry Hop 7 days Hops
45.0 g Nelson Sauvin [11.3%] - Dry Hop 7 days
30.0 g Centennial [10.0%] - Dry Hop 7 days