torsdag 21 mars 2013

Bryggning: Rockford



And you think Rockford Files is cool
But there are some things that you would change
if it were up to you 
So think about your masterpiece 
Watch the Rockford Files 
Call to see if Paul can score some weed 
Will you never rest 
Fighting the battle of who could care less 





Efter att jättelänge (kanske ett halvår) ha tyckt att all öl utöver amerikansk pale ale (särskilt åt det välhumlade slaget) varit helt överflödig, så har de belgiska dammluckorna äntligen öppnat sig på vid gavel. En stor favorit har utkristalliserat sig hos både mig och Mats, den nästan burdust oblyga men ändå förbluffande eleganta Rochefort 8 (och förstås även hennes pungsparkande dekadenta storasyrra Rochefort 10). Vi har hittills tyckt att kloner av kommersiella öl har varit onödiga, dels eftersom ölen ju går att köpa (och Rochefort är dyrt), men framför allt för att det går att hitta på så mycket roligare saker. Men Rocheforten sopar banan med vår fantasi och får oss att ödmjukt krypa till klonkorset. Receptet är förstås genomtänkt, men ändå ganska skamligt snattat.

Vi har ett tag försökt effektivisera bryggningarna så gott det går, av förklarliga skäl, men i dag valde vi att låta arbetet ta hela dagen för att ge plats för annat däremellan. Kort sagt var jag hemma under dagen och mäskade, lakade och gjorde i ordning för kok (parallellt med jobbet). Mats kom och skötte kok och kylning medan jag umgicks med, spelade tevespel med och nattade mina barn. Resultatet blev att vi kunde avrunda med snack och ölprovning i stället för hetsstädning, kladdiga strumpor och ryggont. Värt att upprepas och/eller utvecklas.

Eftersom vi förra gången vi bryggde (när vi också invigde vårt nya, stora mäsk- och lakkärl) hade så skamligt dålig effektivitet såg jag till att vattenbehandla genomtänkt, nitiskt röra ut malten i mäskvattnet för att undvika klumpar och regelbundet röra om i mäsken för att förebygga mäskhämmande temperaturfickor. Den första vörten (dvs från mäsken) hade ett trevligt SG, men efter en satslakning kunde vi konstatera att när målvolymen var uppnådd låg effektiviteten på gråtrista 60 %. Skälet är ännu okänt, men lösningen blev att laka ut ytterligare 15-20 liter (med SG 1020-1025) som reducerades ner till 7 liter med en bit över 1050, som sen användes för att kompensera bortkok i den stora kastrullen.

Slutresultatet blev väldigt bra. Vi prickade vår uppskattade OG utan sockertillsatser ganska bra, och efter att ha hällt i 0,75 kilo mörk belgisk kandisirap i den ena hinken och 1,75 kg i den andra kunde vi nöjt konstatera att OG landade på 1080 respektive 1100. (Vilket verkar stämma med siffrorna 8 och 10 i förlagorna, som tydligen ska beskriva densiteten före jäsning enligt ett gammalt mått som bara används just på Abbaye de Notre-Dame de Saint-Remy.)

Jästen förkultiverades med hjälp av Mats hemsnickrade magnetomrörare, som verkade göra ett riktigt bra jobb. Kvitto får vi när jäsningen kommer igång, och kanske framför allt när den avstannar.

Det vore roligt att lista ut vad vår försämrade effektivitet beror på. Just i dag löste det sig, men det är inte alla dagar man har lust att stå och koka bort (och torka bort från väggar och tak) 10 liter vört på spisen.

Recept finns här: http://beersmithrecipes.com/viewrecipe/121063/rochefort-00-unscaled-sugarfree

Det är tänkt att delas i två hinkar med 0,75 kg belgisk mörk kandisirap i den ena och 1,75 kg i den andra.

Blivande armmuskler

Blivande kladdiga droppar i kökstak

Fiffig lakningstrappa





2 kommentarer:

  1. Våldsam jäsning!
    http://www.youtube.com/watch?v=2wRX0Xid-oM

    SvaraRadera
  2. Mätning.
    4 dagar efter bryggning har åttan (jästemperatur ca 25 grader) ångat ner till 1,014 och tian (jästemperatur ca 23 grader) till 1,022. Det bubblar fortfarande ordetligt och regelbundet så båda bör jäsa ut extremt väl. Doften är fantastisk!

    SvaraRadera